fredag 9 augusti 2013

Shoppinglycka



Yes. 409 kronor för en vintage ridkavaj i brunrutigt på Tradera. Som hittat.

Och pånken har fått sitt. Regntäcke för halva priset på Glada hästen i spiltan i gröngrått, sitter inte som en smäck men ändå rätt bra. Och ett grönblått fleecetäcke med hög hals som fick honom att se ut som en distingerad 1800-talsherre i rökrock. Satt också helt okej. Tre spännen längs halsen och två på bogen. Och kryss över magen.

Igår fick vi ridlektion. Det är så bra så det finns inte. Min ridlärare ser allt!

Hon lånade ut två viktboots till Juppe så att vi kan testa ett litet tag. Det hjälper honom att hitta balansen och hjälper mig lite grand att göra rätt.

Vi töltade, travade, skrittade och gjorde framdels- och bakdelsvändningar i den lilla ridkupolen.

Ridläraren får mig att driva på Juppe något vanvettigt, och si - då hänger hans bakdel helt plötsligt med och vi får en extra motor. Det känns så bra! När jag sitter på hans rygg känner jag lite att ryggen förändras när han gör rätt, jobbar med bakbenen under sig. Jag kan inte säga vad det är - men allt blir lättare. Det är så kul!

Ikväll gick jag upp till stallet och skurade ur ett omklädningsskåp i metall, efter löfte om det från stallägaren. Det var perfekt. Det svalde flera täcken och smågrejer dessutom.

Kunde inte låta bli att peta dit en liten klisterlapp på dörren: Jupiter.

När jag gjort det så gick jag och Juppe på gräsklipparpromenad. Han har börjat smalna av, och det är inte på något vis fel. Men han njuter av att äta. Han tittar med dyrkande hundögon på mig, som om jag slänger åt honom ett ben varannan minut.

Och allt han rafsar i sig är "ogräs" längs bondens lilla vägkant. Det kan jag bjuda på. Jag njuter av hans sällskap och tycker det är trivsamt att lyssna på hans tugg.

Grannen gick förbi oss med sina tre hundar, som jag är lite rädd för. Juppe bryr sig inte ett dugg, han är uppväxt med hundar. Och jag ställde mig med bankande hjärta och tittade ut över åkrarna. Det gick bra. Det hade varit mer hänsynsfullt av henne att vänta fem minuter med den promenaden. Hon vet att jag är rädd. Tur att Juppe är en cooling, och tur att han är van vid hundar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar